-Firade valborg med ett gäng fina människor hos Johan! Vi skulle spela en vänskaplig match kubb med fel lag vann (INTE!) och det blev världskrig! haha! Efteråt gick vi en promenad i lera. Mina skor var inte längre vita!

-Kamratstödjarna drog till Skansen och stekte, kollade på läskiga djur, vann bullar och såg kändisar! Me like

-Medverkade i DUD's årliga dansuppvisning, lika mysigt som alltid. Toppen publik och jag och Fia hittade nya vänner haha! (Inte U! O!!! Remember? ;D)

-Matilda, Filip, Jögge och Julia är galna. Dom tog årets första dopp och inte var det varmt på en fläck!

-Vi firade Annasaras födelsedag med parkhäng! Supermysigt var det =)

-MIN MOBIL BLEV STULEN. Fortfarande ledsen i ögat. Min fina skruttmobil. Jonas lånade iallafall ut sin gamla mobil som tur var!

-Jag och Emma hade musikuppspel. HAHA! Stackars Marie hon måste ha fått men för livet! Så vi övade och ändå så gick det.. sådär.. Har inte lyssnat på låten Ironic en enda gång efter det. Den ger mig dåliga vibbar! haha

-Chockade en himla massa människor när jag äntligen fick min Oskar Lundgren. Lyckligbrud.se

-Vi hängde allt med @ Jullans place, med Julia får man Ewelina, gulligaste systern ever. Vi älskade henne från första stund!

-Lotta drog årets skämt: Jag är en smart blondin! ...Trooooligt Lotta!

-Helt plötsligt blev det toppenväder och varmt, vi hängde på min altan i solen och åkte longboard!

-Vi firade Bilbys födelsedag! Det var SPÅRAT! haha, men ack så kul! Tror den kvällen kommer sitta fast i många människors hjärnor ett tag.. haha!

-Jag och Emma pluggade supereffektivt (och 110% oseriöst!) till ett engelska arbete som vi trodde var lite ploj, det visade sig att alla andra tagit det på fullt allvar haha! Dock älskade läraren vårt arbete. SCORE

-Jag fyllde 16! Kommer faktiskt inte ihåg det som något speciellt! Var säkert trevligt!(dock snöade det!!) Fick fina presenter iallafall, bland annat den vackra tröjan från Emma och Annasara, mästerverk!

-Jag, Emma och Mattias jobbskuggade på Ica Kvantum, det var galet! haha. Vi gjorde allt från att plocka ur varenda liten grej ur en hel frys till att moppa golv, men det var riktigt kul!

-Jag fortsatte att plugga tillsammans med Anton och Jonas, ja, ni ser ju hur det gick..

-Emma och jag fortsatte att ta oerhört charmiga bilder..

-Vi hängde en hel del på Backavallen (säg, när gör vi inte?!) Haha, boysen var awesome och vi hade det prima. Bra blandning!

-Musikalveckorna! Dessa två veckor kom verkligen att förändra mitt liv, konstigt och läskigt nog. Oj så kul det var! Vi skrattade verkligen hela tiden och allt var verkligen toppen, om jag fick återuppleva en tid ur mitt liv skulle det förmodligen bli den här! (och nej Emma, vi har inte glömt dina rosa strumpor..)

Igår åkte jag och min käre bror äntligen till huvudstaden, för att köpa julklappar och besöka hans nya hem! Det var supermysigt och jättekul. Förutom TÅGEN. Som vanligt! haha

Tåget skulle gå 17.30. Vi orkade inte stressa utan bestämde oss för att ta det tåget som kom förr eller senare. När vi kommer till centralen 18.45 har tåget fortfarande inte gått! Vi väntar till 19.00 då de säger att tåget är inställt (EN OCH EN HALV TIMME EFTER ATT TÅGET EGENTLIGEN SKULLE HA GÅTT!!) Vi ska istället åka med nästa tåg som ska gå 19.15, från spår tio. (bör tilläggas att det var KAOS på centralen, det gick knappt att ta sig fram!)  när alla resenärer väl tagit sig ut till spår tio ropar de ut i högtalarna att det är spårändring till spår 8. Alla börjar SPRINGA, knuffas och en hel del svordomar hörs. När vi väl kommer fram till tåget går det inte att få upp dörren. När vi efter mycket om och men kommer på tåget blir det kaos där inne, alla gör ALLT för att få en sittplats. När det börjar lugna sig på tåget inser vi, vi åker inte?! Konduktören berättar att vi väntar på varor, sedan ska vi få åka. Vi blir glada när vi ser att de lastar på varorna! Nähä, tåget gick inte iallafall? Många minuter senare får vi reda på att (trumvirveeeel) RÄLSEN HAR GÅTT SÖNDER! Ut från Stockholm finns bara ett enda spår! Efter en stund säger de i högtalarna att vi ska få lov att åka ut ur Stockholm om cirkus fem minuter. Tåget börjar mycket riktigt åka efter fem minuter!! MEN vi åker 50 meter och stannar igen?! Det är fel på tågets säkerhetssystem!! Samma historia upprepar sig två gånger. Vi kunde inte annat än skratta, det var så komiskt att alltid är det något som ska gå fel! Vi funderade bara på när de skulle ställa in tåget för att lokföraren hade tröttnat på att köra ruttna tåg...

Mitt första minne tillsammans med Julia.. HAHA (älskar hållningen, mums)

,
typ fett tuff, kände mig sådär när jag pluggat färdigt

Måndag: Ingen idrott vilket innebar att vi kom hem 3 istället för 7! Första gången vi kom hem till ett ljust Katrineholm det här halvåret!
Tisdag: Åkte till skolan, gjorde engelska, åkte hem. Löv it. Har pluggat mattemattematte och ska snart träna. Sen sova tidigt för att...
Onsdag: ÅKA MED HALV 7 TÅGET. Det betyder att jag måste åka TIO ÖVER SEX imorgon. Hujedamig. Förbaskade nationella prov! Men när det är gjort är det slut med plugg för år 2010. Lycka!!!!!!!!
Torsdag: Skola, öva inför vårt eminenta nummer på avslutningen!
Fredag: AVSLUTNING OCH FIRA ATT EMMAS RÄLS RYKER.
Jag känner på mig att detta kommer bli awesome!

Världens bästa bror



Jocke har alltid varit så oerhört viktig i mitt liv. Han har alltid varit med mig i allt, genom allt, på ett eller annat sätt. Vi har alltid förundrat en och annan när vi varit så tajta, jämt, trots tre års ålders skillnad. Visst har vi bråkat men det har ändå alltid slutat med att vi hjälpt varandra. Vi två mot världen. Dessutom är han en av mina stora förebilder i livet. Han har haft det tufft på många sätt men aldrig någonsin gett upp. Hur mycket han än har velat det. Han har fortsatt kämpa. Det tänker jag på varje dag, om han klarade det, då gör jag det också!

Jag är så oerhört stolt över honom som har hittat en bostad, en utbildning han trivs med och en flickvän. Dock är allt detta i Stockholm. Att inte kunna gå in i Jockes rum och ta ett pepptalk eller bara snacka lite varje dag är hemskt. Verkligen hemskt. Självklart är det tomt här hemma även för mamma och pappa, men jag tror det är värst för mig. Vi umgicks ju på ett helt annat sätt. Det är ensamt utan honom helt enkelt.

Jag har haft så otroligt fullt upp att jag inte ens hunnit åka och hälsa på honom. Jag som brukade veta allt om honom vet inte ens hur det ser ut där han bor. På fredag slutar jag. Efter det ska jag åka till Jocke, punkt slut.

Käre store brur, du skulle ju aldrig bliva stur.

Från och med då, från och med du

05.30 Klockan ringer
07.00 Tåget går
08.00 Nationellt matteprov
10.30 Föreläsning (Mindre lyckad föreläsare kanskeeeeeeeeee)
12.00 MAT
12.45 Basgrupp<3 Vi körde nyhetskryss och jag vet inte hur det har gått till, men uppenbarligen har jag, Adis och Ella inte lyckats så bra... Haha
13.15 Tyska! Putte var kärleksfull och hade ritat hjärtan på alla prov och Ludde & Emma var busiga....
14.15 Personligt handledningssamtal
17.00 DANS

Mindre intressant men ska det va så ska det! =)


typ sådär känner jag mig! Julia står för snyggisbilden!

hallelulja!

världens bästa

Vår familj har alltid varit väldigt öppen och sammansvetsad. Vi är väldigt ärliga och pratar väldigt öppet med varandra. Jag kan inte ljuga för mina föräldrar och de känner mig så pass väl att de ser direkt om något är fel eller om jag är superglad och det är så skönt, kunna vara ledsen och få stöd och pushning när man behöver det och kunna dela med sig av all glädje. Jag älskar både mamma och pappa så oerhört mycket men jag är nog pappas flicka. Vi är lika till sättet, FÖR lika ibland haha! Det mest komiska är när vi blir arga på varandra för saker som vi själva gör exakt likadant. För visst blir vi arga på varandra ibland, men det händer väldigt sällan och oftast i välmening. De är äldre och har mer livserfarenhet och det förstår jag inte alltid, och dom förstår sig inte alltid på ungdomen heller. Men så är det ju, ingen är perfekt.

Jag har alltid uppskattat att vara hemma, att umgås med familjen. De är så viktiga för mig. Jag älskar att mitt hem är ett ställe där alla är välkomna. Att jag inte behöver skämmas för att ta hit vänner pga mina föräldrar, för så är det hos vissa, hemskt nog. Dom är lite galna mina päron, jag gillart. Pratglada iallafall...(hm, kan jag ärvt det måntro?! hahaha) och känner man mig känner man också mina föräldrar. Dom är en viktig del av mitt liv och utan dom hade jag inte varit där jag är idag. Jösses vad mycket jag har dom att tacka för!


gammalt är gott

Rackarns rabarber! Höll på att loosa redan andra dagen för detta är kanske inget jag vill skylta med egentligen men har man gått med på leken får man leken tåla. Så nu kör vi!

Jösses alltså, sommaren mellan åttan och nian. Det var mycket som hände då! Av någon random anledning (förstår inte riktigt hur det gick till fortfarande haha!) började jag och Emma umgås med Jörgen och Filip lite innan skolavslutningen. Filip som vi gått i samma skolan som sedan sexårs men aldrig någonsin känt, ändå kändes det snart som att vi känt varandra hela livet. Vi fyra blev ett gäng som umgicks KONSTANT. Jösses, varenda dag! Det är ju sjukt! Till saken, Filip. På skolavslutningen träffades vi och jag kom ihåg att Johan rakt upp i ansiktet frågade oss om vi var kära i varandra, haha! Jag fattade NADA. Jag hade aldrig ens tänkt på saken så! När jag gick hem var jag förvirrad, men det tog inte lång tid innan vi förstod att det låg något i det han hade sagt.

Först chockade vi alla, det var så otippat. Johanna och Filip, det hade aldrig någon kunnat gissa, men egentligen var det aldrig några frågetecken, det var självklart för oss och de runt omkring oss (speciellt jögge och Emma som fick stå ut med oss VARJE dag haha!) Jag kände mig som en annan människa, såg en helt ny sida av livet. Lärde känna mig själv tror jag. Vi fortsatte att umgås nästan hela sommaren, det var bra på så många sätt, men extremt intensivt. Det kanske säger sig självt? Vi gick från att inte känna varandra till att umgås nästan dygnet runt ett HELT sommarlov. Dock tröttnade han före mig och jag var förkrossad. Om sommaren vad höjden av lycka i mitt liv dåtills var hösten det absolut värsta. Jag hade aldrig varit med om liknande och det tog lång tid innan jag hittade tillbaka till den glada, positiva Johanna igen. Men jag ångrar mig inte, jag lärde mig så mycket av det som jag har haft nytta av nu.

Det tog lååååååååång tid innan jag och Flipp började umgås igen. Förstod inte hur jag någonsin skulle kunna vara kompis med någon jag aldrig varit kompis med. Hur var man BARA kompis med Filip? haha. Det tog ett år innan vi kom på det men nuså! Tur att man mognar med åren =)

End of story. Okej, jag utelämnade lite. Men vi kör på detta! ;)

Jag, Johanna Hagström, föddes 1994 i Katrineholm. Bodde i utkanten av stan på en gård, 1996 flyttade vi hit, där vi bor idag. Jag bor med min mami och papi. Min kära bror har precis tagit sin kos och flyttat till huvudstaden.

Började min skolgång på Nävertorpsskolan, den lilla mysiga skolan fem minuter ifrån mitt hem. Jag har alltid trivts, vi har alltid varit som ett stort familjegäng som följts åt (vi gick i åldersintegrerade klasser, alltså umgicks man med både yngre och äldre) Har sedan sexårs gått tillsammans med min bästa vän Emma (nu är första gången någonsin jag går i skolan utan henne! =()

 Jag har alltid tyckt om att gå till skolan, har trivts som fisken i vattnet på Näverbävertorp. Tills den dagen då politikerna bestämde sig för att lägga ner Stenkullen, vårt högstadium. Vi gjorde uppror och var så galet besvikna. Det var verkligen ingen hit att byta alla lärare och arbetssätt till årskurs nio, men det finns inget ont som inte har något gott med sig. På Tallås träffade jag människor som jag inte förstår hur jag kunde klara mig utan! Vi träffade världens bästa brudar, jag träffade helt oväntat en människa jag kom att bli kär i osv. Jag kan, om än lite motvilligt, tacka för att de tvingade oss att byta skola.

Nu går jag på Kunskapsgymnasiet, jag hade förmodligen stans största ångest, men jag valde att våga satsa och välja en ny, okänd skola i en ny stad. Jag är jätteglad att jag vågade! Jag är supernöjd och det är kul att gå till skolan, men självklart saknar jag att gå med mina brudar ibland, men som tur är hinner vi ju ses ändå. I Norrköping har jag träffat nya människor, vissa tror jag kommer förbli vänner för resten av livet! Jag har i och med mitt gymnasieval breddat mitt kontaktnät något enormt.


Sedan jag var liten har jag varit aktiv inom många olika saker såsom, ridning, volleyboll, dans, fotboll osv. Men det jag fastnade för var dansen. När intresset för allt annat svalnade på ett eller annat sätt stärktes intresset för dansen mer och mer. Jag har alltid älskat att dansa för publik, stå i rampljuset och känna känslan av lycka, men fem år gammal var jag verkligen ingen talang. Jag skuttade runt lite hit och dit som och utmärkte mig inte på något sätt. Det var inte förän många år senare som jag insåg att det där var min grej. Jag ville satsa och började klättra mig uppåt, tränade mer, hamnade i bättre grupper och framför allt, lyckades få bra lärare. Jag har idag vissa lärare att tacka galet mycket för att jag kommit dit jag är idag. Jag dansar inte i skolan utan det är min fritid, en väldigt stor del av min fritid och jag är faktiskt stolt över mig själv när jag tittar tillbaka och ser att jag utvecklats, för det är det jag eftersträvar. Att bli bättre, lära mig mer och våga.



Jag tror att jag är en glad och oftast positiv tjej som försöker att sprida glädje. Självklart har jag mina suriga stunder men jag försöker överlag att se livet från den ljusa sidan. Jag har av min mamma ärvt en stor social del. Jag kan prata helt enkelt. Ibland alldeles för mycket! haha! Men jag tycker helt enkelt om att samtala, prata, låta. Ja, jag brukar vara den som hörs, och det är verkligen inte alltid något bra. Men så är det med allt, det finns alltid en ljus och en mörk sida.

Denna sociala kompetens tror jag dock har gjort att jag har lärt känna väldigt många människor, vågar man vinner man. Att våga ta kontakt är viktigt! Jag har som sagt världens tjejkompisar och jag skulle inte byta dem mot någonting i hela världen. Verkligen inte, jag vet att när ingenting annat fungerar finns som fortfarande där och det betyder så galet mycket för mig! Men förövrigt har jag på senare år kommit underfund med att jag helst drar mig till killar. Efter ett par år med väldigt mycket tjejintriger (ni vet bli sura för varenda liten grej osv?) så insåg jag att killar oftast inte är lika komplicerade när det kommer till polare. Dom umgås och är nöjda med det. Exempelvis har vi Timpa, Johan och Dennis som är killar jag lärde känna på lågstadiet, vi hör inte av oss varje dag, inte varje vecka, kanske inte ens varje månad, men om jag verkligen skulle behöva dom vet jag att dom finns där. Ja, jag ar ett gäng brudar som är helt underbara men oxå ett gäng boys jag inte skulle vilja vara utan. En bra mix helt enkelt! =)


positivt skare va! haha