Vår familj har alltid varit väldigt öppen och sammansvetsad. Vi är väldigt ärliga och pratar väldigt öppet med varandra. Jag kan inte ljuga för mina föräldrar och de känner mig så pass väl att de ser direkt om något är fel eller om jag är superglad och det är så skönt, kunna vara ledsen och få stöd och pushning när man behöver det och kunna dela med sig av all glädje. Jag älskar både mamma och pappa så oerhört mycket men jag är nog pappas flicka. Vi är lika till sättet, FÖR lika ibland haha! Det mest komiska är när vi blir arga på varandra för saker som vi själva gör exakt likadant. För visst blir vi arga på varandra ibland, men det händer väldigt sällan och oftast i välmening. De är äldre och har mer livserfarenhet och det förstår jag inte alltid, och dom förstår sig inte alltid på ungdomen heller. Men så är det ju, ingen är perfekt.

Jag har alltid uppskattat att vara hemma, att umgås med familjen. De är så viktiga för mig. Jag älskar att mitt hem är ett ställe där alla är välkomna. Att jag inte behöver skämmas för att ta hit vänner pga mina föräldrar, för så är det hos vissa, hemskt nog. Dom är lite galna mina päron, jag gillart. Pratglada iallafall...(hm, kan jag ärvt det måntro?! hahaha) och känner man mig känner man också mina föräldrar. Dom är en viktig del av mitt liv och utan dom hade jag inte varit där jag är idag. Jösses vad mycket jag har dom att tacka för!


gammalt är gott