Jag, Johanna Hagström, föddes 1994 i Katrineholm. Bodde i utkanten av stan på en gård, 1996 flyttade vi hit, där vi bor idag. Jag bor med min mami och papi. Min kära bror har precis tagit sin kos och flyttat till huvudstaden.

Började min skolgång på Nävertorpsskolan, den lilla mysiga skolan fem minuter ifrån mitt hem. Jag har alltid trivts, vi har alltid varit som ett stort familjegäng som följts åt (vi gick i åldersintegrerade klasser, alltså umgicks man med både yngre och äldre) Har sedan sexårs gått tillsammans med min bästa vän Emma (nu är första gången någonsin jag går i skolan utan henne! =()

 Jag har alltid tyckt om att gå till skolan, har trivts som fisken i vattnet på Näverbävertorp. Tills den dagen då politikerna bestämde sig för att lägga ner Stenkullen, vårt högstadium. Vi gjorde uppror och var så galet besvikna. Det var verkligen ingen hit att byta alla lärare och arbetssätt till årskurs nio, men det finns inget ont som inte har något gott med sig. På Tallås träffade jag människor som jag inte förstår hur jag kunde klara mig utan! Vi träffade världens bästa brudar, jag träffade helt oväntat en människa jag kom att bli kär i osv. Jag kan, om än lite motvilligt, tacka för att de tvingade oss att byta skola.

Nu går jag på Kunskapsgymnasiet, jag hade förmodligen stans största ångest, men jag valde att våga satsa och välja en ny, okänd skola i en ny stad. Jag är jätteglad att jag vågade! Jag är supernöjd och det är kul att gå till skolan, men självklart saknar jag att gå med mina brudar ibland, men som tur är hinner vi ju ses ändå. I Norrköping har jag träffat nya människor, vissa tror jag kommer förbli vänner för resten av livet! Jag har i och med mitt gymnasieval breddat mitt kontaktnät något enormt.


Sedan jag var liten har jag varit aktiv inom många olika saker såsom, ridning, volleyboll, dans, fotboll osv. Men det jag fastnade för var dansen. När intresset för allt annat svalnade på ett eller annat sätt stärktes intresset för dansen mer och mer. Jag har alltid älskat att dansa för publik, stå i rampljuset och känna känslan av lycka, men fem år gammal var jag verkligen ingen talang. Jag skuttade runt lite hit och dit som och utmärkte mig inte på något sätt. Det var inte förän många år senare som jag insåg att det där var min grej. Jag ville satsa och började klättra mig uppåt, tränade mer, hamnade i bättre grupper och framför allt, lyckades få bra lärare. Jag har idag vissa lärare att tacka galet mycket för att jag kommit dit jag är idag. Jag dansar inte i skolan utan det är min fritid, en väldigt stor del av min fritid och jag är faktiskt stolt över mig själv när jag tittar tillbaka och ser att jag utvecklats, för det är det jag eftersträvar. Att bli bättre, lära mig mer och våga.



Jag tror att jag är en glad och oftast positiv tjej som försöker att sprida glädje. Självklart har jag mina suriga stunder men jag försöker överlag att se livet från den ljusa sidan. Jag har av min mamma ärvt en stor social del. Jag kan prata helt enkelt. Ibland alldeles för mycket! haha! Men jag tycker helt enkelt om att samtala, prata, låta. Ja, jag brukar vara den som hörs, och det är verkligen inte alltid något bra. Men så är det med allt, det finns alltid en ljus och en mörk sida.

Denna sociala kompetens tror jag dock har gjort att jag har lärt känna väldigt många människor, vågar man vinner man. Att våga ta kontakt är viktigt! Jag har som sagt världens tjejkompisar och jag skulle inte byta dem mot någonting i hela världen. Verkligen inte, jag vet att när ingenting annat fungerar finns som fortfarande där och det betyder så galet mycket för mig! Men förövrigt har jag på senare år kommit underfund med att jag helst drar mig till killar. Efter ett par år med väldigt mycket tjejintriger (ni vet bli sura för varenda liten grej osv?) så insåg jag att killar oftast inte är lika komplicerade när det kommer till polare. Dom umgås och är nöjda med det. Exempelvis har vi Timpa, Johan och Dennis som är killar jag lärde känna på lågstadiet, vi hör inte av oss varje dag, inte varje vecka, kanske inte ens varje månad, men om jag verkligen skulle behöva dom vet jag att dom finns där. Ja, jag ar ett gäng brudar som är helt underbara men oxå ett gäng boys jag inte skulle vilja vara utan. En bra mix helt enkelt! =)


positivt skare va! haha